28,5 år av tragedi

En del undrar kanske varför denna blog inte har uppdaterats på länge. Nu finns det flera anledningar till detta, främst att det är tidskrävande. Vidare så kan det ju inte funka så att ett tiotal Iranska studenter bryr sig om politik medan tusentals exiliranier i Sverige tänker "lengesh kon". I fotboll är det så att om någon av de 11 startspelarna är borta så hoppar det in en avbrytare från reservbänken. Bland Iraniers politikengagemang funkar det inte så, tyvärr.

Det har nu gått 28,5 år av tragedi (allt sedan januari 1979).

Architect of a modern Iran- the key to progress

Skall vi rada upp all tragedi som inträffat efter katastrofen 1979 så behöver vi fylla 10 sidor med text, därför avstår vi.
Dock är det värt att poängtera att vi ännu inte ser ljuset i denna tunnel av mardröm. Iran hotas av faror från alla håll. Från mullorna som stjäl 90% av oljeinkomsterna och som äter upp alla pengar som finns i landet. Från USA som lagt ner alla planer på regimskifte i Iran, därför att George moosheh har mindre IQ än en 6 årig kille. Från Kurdiska och Azeriska separatister som vill göra samma sak i Iran som i Irak där Kurderna upprättat en egen diktatur och bryter mot varje form av mänskliga rättigheter.

Den enda maktfaktor som kan sänka den islamiska regimen och åter skapa ordning i Iran är vi själva dvs vi Iranier. Tyvärr är många fegisar som inte vågar delta i demonstrationer (inte ens med keps och mörka solglasögon då man blir omöjlig att identifiera om man skulle hamna på foto). Det samlas lätt 2000 personer till en koncert men det blir på sin höjd 200 som vågar delta i en protest mot Mottaki som kommer till Sverige. Här måste vi förbättra oss, annars får vi leva med den islamiska republiken bra länge till. Och det kommer fortsätta nedåt, nedåt, nedåt, ja tro mig nedåt.

För 28,5 år sedan lämnade en landsfader landet med tårar i ögonen. En god man som älskade Iran och Iranier över allt annat. En fader som upprepade gånger sagt att om 10 år (omkring 1986) skulle Iraniernas levnadsstandard vara högre än i europa och om 20 år (1996) högre än i USA.

Nedan finner ni ett av många många tal där shahen berättar om sina förhoppningar att Iran skall bli en stormakt. Han var en av oss, en av folket som ville oss alla väl. Nu finns han inte längre. Lyssna på talet, ca 1,5 minuter.