2007, svårtippat händelserikt år

I 27 år har iranier tänkt att "snart faller mullornas regim". Hittills har så inte varit fallet, bl.a. eftersom omvärlden haft starka ekonomiska intressen i Iran och inte velat ha regimskifte.
Under 2007 är dock chansen större än den varit under något enskilt år så här långt men det kan också bli ett dystert år.

Konflikten kring Irans atomenergiprogram har nu gått väldigt långt. USA, Israel å ena sidan och islamiska republiken å andra sidan är på kollisionskurs. Från islamiska regimens håll finns inget som signalerar annat än fortsatt utveckling av verksamheten. Ahmadinejad håller en stenhård kurs.
Å andra sidan, de diplomatiska försöken har misslyckats. EU har gett upp sedan september och den 23e december nåddes en FN resolution som krävt 3-4 års ansträngningar.
USA´s utrikesdepartement har beslutat att ge 75 miljoner dollar till Iranska oppositionen under 2007. En stor del kommer gå till VOA som ökar sina sändningar till 12h/dygn och radio farda vilken vi är starkt kritiska mot. Några miljoner skall gå till politiska aktivister, UD har hållit namnen på dessa aktivister hemliga för att skydda deras identitet. I bästa fall ges stöd till Manouchehr Mohammadi, och andra studenter som tillsammans med Reza Shah II försöker bilda exilregering. Men med kunskap om USA historiska osicklighet i bagaget skall man inte bli förvånad om pengarna hamnar hos separatistgrupper och reformister av den islamiska regimen.

En ytterligare aspekt, Senator Santorums "Iran Freedom support act" som antogs i höstas öppnar dörren för ytterligare ekonomiskt stöd till oppositionen. Ett genombrott vore det om USA har hjärna nog att ge stöd till de privata satellitkanaler som sänder från Los Angeles vilka på engelska uttryckt "advocate the overthrow of the clerical regime in Iran". Dessa kanaler är flera och håller varierande kvalitet. Precis som i all annan opposition så försöker den islamiska regimen att infiltrera även i dessa. På sina håll har detta varit väldigt svårt. Pars TV är exempel på en ren kanal utan infiltration. NITV tvingades mycket sorgligt nog att stänga av ekonomiska skäl, Zia Atabay var en välvillig man med goda intentioner även om hans temperament var lite hett och han stundtals kunde manipuleras av sådana som låtsades vara hans vän men i grunden ville skapa osämja mellan honom och andra. Payam:e Azadi TV sänds bara inom USA och Canada, ett kort tag sände den även till Iran och Europa men ekonomin begränsar. Detta är också en seriös kanal. Tasvir Iran har en del bla medarbetare och sänds till Iran. Channelone betraktar vi som oseriös kanal då de bjuder in många skummisar såsom separatister och stundtals är väldigt icke politisk. Krsi är blandad, finns dem som är seriösa där men det finns även dem som medvetet eller omedvetet uttalat stöd till reformister som ayatollah Boroujerdi etc.
Hur som helst, om alla dessa kanaler får ekonomiskt stöd betraktar vi det som ett stort genombrott, i jämförelse med radio farda som blivit ett rena skämtet är dessa medier betydligt mer regimkritiska.

Så låt oss summera:
-FN sanktioner
-Misslyckade diplomatiska ansträngningar
-Spänt läge mellan USA/Israel och Iran
-75 miljoner till oppositionen
-Santorum´s resolution

Vi är inga mästare på att spå framtid, men 2007 kommer saker att hända. Konflikten har nått långt. Har USA eller Israel beslutat sig för regimskifte i Iran eller tänker de bomba Natanz och andra nukleära anläggningar? Det senare är precis vad regimen i Iran önskar, i synnehet om det sker med atomvapen. Då kommer även de mest regimkritiska Iranier att ta den islamiska regimens sida mot en utländsk jävel som slänger atombomber över vårt land. Vi tror förvisso att allt detta bara är tomma hot men ord skall besvaras med ord.

Iranska protester har gått på lågvarv det senaste året och det har inte hänt så mycket egentligen. En del kallar det "lugnet före stormen". Samma 70 miljoner individer som idag tycks leva sitt vardagliga liv och få den svåra ekonomiska situationen att gå ihop, samma 70 miljoner kommer att resa sig som en tiger i kampen för regimskifte den dag de ser ett hopp. Reza Shah II lär känna till många fakta som vi inte känner till. Dessa kan vara till hans och Irans fördel såväl som nackdel. Vad vi vill säga är; Om USA gett honom signaler om att de vill ha regimskifte i Iran under 2007 kan vi snart räkna med att en exilregering med representanter från alla politiska fraktioner ploppar upp, TV kanalerna i Los Angeles får miljonstöd och det blir ett väldans liv och energi i Iraniernas kamp för regimskifte.

Men detta är ett önskescenario. Vad Bush och Olmert beslutat att göra med Iran har vi inte den ringaste aning om. Och det är inte heller lätt att påverka. Låt oss därför göra det som står i vår egen kapacitet och försöka göra det bästa av situationen i att upplysa för omvärlden behovet av regimskifte och att organisera oss själva.